Borta bra, men hemma bäst

Förvisso en sliten klyscha, trots att alla vet att det är nästan till hundra procent sant. Underbart att vara hemma i den svala svenska sommaren, även om jag haft det kanonbra på alla sätt och vis i Japan. Har bestämt mig för att inte klaga om det regnar under min semester i Värmland, ser fram emot att ligga och softa på stranden i Älvsbacka oavsett väder:)

Minns den sista kvällen med härliga och engagerade vännerna K-san, N-san, M-san, T-san och M-B-san – gänget från tre kontinenter, som vill och kan göra skillnad med HK som utgångspunkt – på den fina franska restaurangen uppe på berget. Hela staden Kanazawa för våra fötter i solnedgången, syrsornas högljudda spelande och den ljumma vinden… Världen är verkligen vacker!

Tänker också på entusiastiska Y-san som visade sitt imponerande Tokyo och introducerade oss på Japan Womens University inkluderat en kväll på traditionell japansk restaurang. Även en storstad kan vara vacker, inte minst på kvällen. Vi fick också uppleva Fuji, det magiska berget, tillsammans (om än med liten molnhätta på;). Tack för din hjälp!

Vi har sett så ofattbart mycket under promenader och transporter med buss, bil, spårvagn, tunnelbana och vanliga tåg genom delar av Japan. Det utan konkurrens bekvämaste var Shinkansen, snabbtåget på separata spår. Det kändes inte ens att det gick fort (ett tips för infrastrukturen i Sverige)…

Japan är ett vänligt land, ibland nästan lite väl trevligt och pratigt, arbetsmoralen otroligt hög och det är rent, så rent – verkligen rent i ordets rätta bemärkelse. Inte ett enda tuggummi eller en endaste cigarettfimp på marken. Har inte sett damm på fjorton dagar (förrän vi kom till Kastrup). Skolbarnen städar sina utrymmen själva, enligt ett dagligt schema, och alla använder inneskor eller går barfota inomhus. Gillar dock inte de plastiga sandalerna, som faktiskt känns lite tveksamt svettiga i det annars så extremt hygieniska landet. När jag ändå klagar, nämner jag även avsaknaden av fri WiFi på bättre hotell – konstigt och irriterande!

Sopsorteringen fungerar (åtminstone som det ser ut) och AC används bara där det behövs, inte i biutrymmen som korridorer och toaletter. Stundtals äckligt svettigt i juli, som om vi skulle ha köldgrader på toa mitt i vintern… Man rör sig således som på en snitslad bana för att få lite svalka sommartid. Innan man hinner sätta sig på restaurangen serveras isvatten, iste eller iskaffe – en trevlig gest, som jag vill ta med mig hem. Maten säljs förpackad i alla möjliga former och äts ofta på någon av de otaliga restaurangerna. Arbete och dito resor tar extremt mycket tid, vilket självklart påverkar familjelivet negativt…

Flygresan hem på dagen, i strålande väder över Ryssland, var betydligt trevligare än ditresan, även om min flygrädsla uppmärksammades… Elva timmar i luften är lång tid och personalen ombord betyder oerhört mycket för komforten och trygghetskänslan. Att äta riktig mat kan verkligen vara terapeutiskt:). Upp och ner tre gånger är dock inte så kul:(. Sista mellanlandningen på Kastrup, med ny säkerhetskontroll och två timmars uppehåll känndes helt onödig, eftersom vi passerat Stockhom redan en timme tidigare. Jag kan alltså flyga, även om det aldrig kommer att kännas bekvämt att åka i en backe som inte finns och befinna sig en dryg mil ovan jord… Varmt tack ändå B-san för goda råd och mycket trefliga överraskningar!

När det gäller min andra hang-up, engelskan, blev det det som det blev. Kände mig lite mer fri mot slutet, hade varit toppen att få börja där jag är nu. Har pratat mer engelska under de senaste två veckorna än i hela mitt liv. Inga problem med att förstå vad som sägs, men energikrävande att hela tiden ha on-knappen intryckt. Känner stor respekt för alla som agerar på annat språk än sitt modersmål dagligen! Det viktigaste var dock budskapet och det gick tveklöst fram, även om detaljer ibland försvann vid tolkningen till japanska. Tack T-san och L-san för hjälp med översättning!

A New Paradigm for the Curriculum and Educational Strategy for Home Economics Education in the Changing World, titeln på en av initiativtagaren N-sans rapporter, får sammanfatta vår mission i Japan. Bland allt jag lärt mig, är insikten att vi arbetar så lika i så olika världar den viktigaste, tillsammans är vi starka! Uppdraget på hemmaplan fortsätter oförtrutet in i framtiden, även om bloggen Japan 2013 avslutas när den kompletterats med några av alla de bilder jag har med mig i bagaget.

Stort TACK till vännerna i Japan som gjorde detta möjligt, till alla som har peppat mig inför resan och sist, men inte minst, K-san för trivsamt och inspirerande ressällskap!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
close-alt close collapse comment ellipsis expand gallery heart lock menu next pinned previous reply search share star