Helt otippat

Inget att förneka, jag är både flygrädd och talar dålig engelska. Min första spontana reaktion var därför – nej, nej, fråga någon annan, men vännerna och kollegorna på skolan (naturligtvis lärare i engelska nästan allihop) peppade och sa: Klart du ska åka – klart jag ska, man kan bara inte tacka nej till en så spännande inbjudan. Familjens spontana reaktion var att de ville följa med, inget stöd för att tacka nej där heller alltså…

Så nu ska jag flytta fram mina gränser! Japan har intresserat mig så länge jag kan minnas, så avlägset, men ändå nära på något vis. Vi har en sista solstrålens paviljong både här hemma och på landet. Läste just i en bok att minsta barn i Japan vet var någonstans solen lämnar trädgården, och där odlas grönsaker och frukter att användas i matlagningen. Den japanska långsamma, vackra och tydliga matfilosofin är helt i linje med min och några kurser i ikebana har jag i bagaget… Och jag kan utan tvekan leva på sushi!

Utbytet med de japanska kollegorna är mycket givande och nu är det min tur att röra på mig. Förberedelserna fortgår, allt jag jobbat fram under alla år ska komprimeras till ca tjugo minuter, översättas och sändas i förväg för vidare översättning till japanska. För mig som inte talat engelska sedan gymnasiet, men ändå förstår ganska mycket, blir detta en rejäl resa. Många nya ord att lägga på minnet  och glömma lika fort – tyvärr:( Barnen och maken stöttar, sågar, uppmuntrar och hjälper till:)

Välkommen att följa mina upplevelser i Tokyo, vid foten av Fujiyama, i Osaka, Kyoto, Fukui och Kanazawa på andra sidan jordklotet tillsammans med vänliga och välplanerade värdinnor. På lördag blir det stödstrumpor på – up, up and away! Btw var det någon som sa att flygen har blivit modernare sedan åttiotalet, får väl lita på det… På återseende hoppas jag!